Tellustemplet

Tellustemplet murade jag upp för hand på en refug till den stora parkeringen, Backaplan. Jag hade återvunnet tegel som jag plockat från en riven fastighet på Backavägen. Jag funderade mycket över tegel som material och tidsaspekter när det gäller hållbart byggande. Tegel håller minst i 500 år och min ståndpunkt är att byggbranschen borde tänka lite mer på kvalité, återvinning och hållbara material när det bygger om stadsdelen.

Vad jag inte kunde tänka in var att mura templet blev ett flera veckor långt performance. Min scen var en refug, min publik – alla människor som rör sig på Backaplan. Ett socialt och pedagogiskt performance. Varje dag pratade jag med ett tiotal personer. Lyssnade på livsberättelser, associationer, förklarade mina egna intensioner. Det blåste. Jag jobbade. Blev trött i ryggen, smutsig. Men arbetet kändes meningsfullt. De allra flesta jag pratade med var positiva. Jag försökte använda alla stenar, även de som hade en märklig form.  

Mått 1,5 x 1,2 x 3 m

uppdrag ”Konst i stadsutveckling”, Backaplan Göteborg 2020 (Lundby Stadsdelsnämnd, Statens Konstråd, Ångpannegatans Processer)

 

Fabriken

Ljudinstallation i tunt gjuten betong och ek. En gestaltning av ett samhälle, yttre strukturer som krackelerar och går sönder. Och de mänskliga rösterna, musiken och fåglarnas förmåga att överleva katastrofer. Mått 0,9 x 2,7 x 4,5 (m)

Fabriken är inspirerad av The Packards Plant, Detroit. En enorm fabriksruin där det en gång i tiden producerats lyxbilar som Rolls rolls. På ett underligt sätt kändes ruinen familjär, jag kände mig hemma. Det var 2015 och fem år senare känns ruinen fortfarande aktuell, den handlar mer om mig själv eller om samhället idag än om Detroit. 

Fabriken är en modell och i den finns tre ljudkällor, tre lådor med olika typer av musik. Fågelkvitter. Henriette sjunger om himlen. Pontus musik blir en ravefest i underjorden. Och Prince åttiotal någonstans mitt emellan.
Något händer eller lever kvar när strukturen faller.

Kungsbacka Konsthall mars-aug 2020

Freja Futura

Public Art at Frejaskolan, Tynnered 2018. 

Tomorrow Never Dies

Tomorrow Never Dies at 13 Festivalen, Konstepidemin, Göteborg. 5th Januari 2018. An aikidoperformance with jo. Dressed for a party, as the title reveals - like caracters from a James Bond film. With my husband Yngve Lännerström.

[X]Sites Sjuhäradsrundan, Heart of Gold

A spaceship has landed just a stone’s throw west of Svenljunga. Heart of Gold has finally returned, among the moose grass, in the forest after many light years in cold space.

I am reading the book “The Restaurant at the end of the Universe” by Douglas Adams. I just take random parts of the story and fit it to my own. Food, tee, a spaceship, searching for the truth, for the meaning of life. I pick a titel to my work, their spaceship is called Heart of Gold. My age is now 42, which is according to the story by Douglas Adams the answer to the meaning of life. The answer is 42, but what is the question? 

Already in 1699 they know something spectacular would happen at this place. In the old map you can see the location to my artpice marked with a star.

The show will be up until the 8th of October 2017, Svenljunga, Sweden.

http://www.landart.se/index.php/LandartArtistProjekt/heart-of-gold/397

https://www.saralannerstrom.com/

Le Sommet des Souvernirs, Marston Street samt Utgrävning: Lyckans väg

Le Sommet des Souvenirs på Konsthallen, Göteborg 2016

Marston Street 2015-2016

Utgrävning: Lyckans väg

Ur konsthallens golv reser sig Le Sommet des Souvenirs. Med rivningsvirke som byggmaterial har konstnären blåst nytt liv i det förfallna och övergivna. Genom detta verk försöker Lännerström vandra tillbaka i tiden för att besöka sina tidigare verk och minnen. Vi hittar bland annat små kopior av övergivna hus från stadsdelen New Center i den amerikanska staden Detroit.

Lännerström bestämde sig för att hjälpa husen på traven och byggde små modeller av de tomma byggnaderna som nu är en del av ett större sammanhang. Inspirerad av området bakom Konsthallen har Sara Lännerström murat upp dels en ruin dels en liten byggnad. Utgrävningen har hämtat sitt namn efter en verklig gata bakom Konsthallen. Har ett av de stora husen krymt? Har det alltid funnits där? Kanske står vi framför en sorts anlagd ruin, ett hem där minnen och drömmar tillåts leva sida vid sida. En plats där nya berättelser och möjligheter får chans att spira.

Utställningen pågår tom 20160918

se mer på:http://www.konsthallen.goteborg.se/utstallningar/forjaga_bristen_pa_sammanhang/sara-lannerstrom/

Indianflickan

"Joad tittade in i sängkammaren - ingen säng, inga stolar, ingenting. På väggen ett färgtryck som föreställde en indian flicka."

Som en sista del av arbetet med romanen Vredens druvor målade jag porträttet av en indianflicka, det sista och enda som finns kvar i huset familjen lämnar.

Performance under 13Festivalen, Konstepidemin, januari 2016. Modell Helena Engarås