Grön, jag älskar dig grön. Vind grön. Gröna grenar. Båten på havet och hästen på berget. Med skuggan i midjan drömmer hon på sitt räcke, köttgrönt, grönt hår, med kalla silverögon. Grön, jag älskar dig grön. Under zigenarmånen tittar saker på henne och hon kan inte titta på dem.
/Federico García Lorca
Den
Gröna festen, 2024-09-21, Lilla Risåsgatan 23/Skansens Krona.
Kvällen började med ett glas Guiness eller Cuba Cola. Jag hade köpt svart tyg på myrorna till borden och pyntat väggen med en tecknad Umbreon, svart utveckling av Eeve. Jag inledde med att läsa dikten ”Var inte rädd för mörkret” Erik Blomberg 1920 och körde igång en spellista med ”The Man in Black”; Johnny Cash, Black Eyed Peas, Black Swan mm. Medan gästerna tog för sig av den svarta risotton spelade Cheep Imitation, en elektro-duo jag delat lokalen med de senaste två åren. Efter maten åt vi lakrits och samtalen rörde sig mellan mat prat, längtan efter konst, relationsproblem och världsläget. Gästerna droppade av och vid 10-tiden kom tarotkorten fram. Trini spådde oss tre som var kvar. Mina kort såg starka ut, men jag kommer kämpa med utmaningar och hinder som nästan kommer bränna ut mig, innan jag ser ljuset igen och livet ger mig allt jag behöver. Innan vi lämnade lokalen skrev vi tre som var kvar saker på små papperslappar, saker och problem vi ville bli av med. Tog med en marschall ut till stentrappan och eldade upp.
En sista rening, ritual innan vi
skildes åt i aprilnatten. 2024-04-24, ateljé 419 Viktoriahuset.
 |
Installation, Scen 46, Göteborg. Måleri och projektion 240 x 200 (cm) Hängde under Galleri 54s 70årsfest den 8-9 juni 2024.
 |
| Idémaskinen |
”Bortom all stress i
ett gammalt stort hus provar de kläder. En grön jacka som en ärta, en röd blank
jacka från New York och en kimono. En lila kavaj. Golvet finns inte längre bara
grus och jord. Smutsigt ljus strålar in genom ett fönster. De väntar.
Förbereder sig. Försöker ha det trevligt. På en annan plats. Qorban får stanna.
Han tar körkort. Ryssland krigar. Folk svälter. Jag matar de vita duvorna. De
får kokosflingor och linfrön. Så att de flyger. Jag vill vrida upp festen. Vi
måste kämpa hårdare. Astrid väljer kimonon och dansar.”
Kan konsten påverka? Eller är den alltid en annan sanning. En öppen dörr. En frihet där många sanningar får plats. I arbetet med utställningen har Lännerström läst delar av Tusen och en natt. Grävt i sagorna, de magiska berättelserna för att hitta ledtrådar till vad som händer idag. Varför är livet så brutalt på vissa platser? Konstnären närmar sig det svåra och försöker hitta nya vägar framåt. Genom skattjakter, skrot, sorger, fester och äventyr gör hon ett, kanske fåfängt försök, att med konstens magi brådska freden – Festina Pace.
“Beyond stress in a big old house, they try on clothes. A green jacket like a pea, a red glossy jacket from New York and a kimono. A purple blazer. The floor is no longer, just gravel and soil. Dirty light shines through a window. They are waiting. Preparing. Trying to have a good time. In another place. Qorban may stay. He's getting a driver's license. Russia is at war. People are starving. I feed the white pigeons. They get coconut flakes and flax seeds. So they fly. I want to turn up the party. We have to fight harder. Astrid chooses the kimono and dances.”
Can art be a tool to change? Or is art always another truth. An open door. A freedom where many truths can be accommodated. In working with the exhibition Lännerström has read parts of One Thousand and One Nights. Digging into the fairy tales, the magical stories to find clues to what is happening today. Why is life so brutal in some places? The artist approaches the difficult trying to finds new paths forward. Through treasure hunts, scraps, sorrows, parties and adventures she makes an attempt to hasten peace, with the magic of art - Festina Pace.
more at www.saralannerstrom.com
