Tellustemplet

Tellustemplet murade jag upp för hand på en refug till den stora parkeringen, Backaplan. Jag hade återvunnet tegel som jag plockat från en riven fastighet på Backavägen. Jag funderade mycket över tegel som material och tidsaspekter när det gäller hållbart byggande. Tegel håller minst i 500 år och min ståndpunkt är att byggbranschen borde tänka lite mer på kvalité, återvinning och hållbara material när det bygger om stadsdelen.

Vad jag inte kunde tänka in var att mura templet blev ett flera veckor långt performance. Min scen var en refug, min publik – alla människor som rör sig på Backaplan. Ett socialt och pedagogiskt performance. Varje dag pratade jag med ett tiotal personer. Lyssnade på livsberättelser, associationer, förklarade mina egna intensioner. Det blåste. Jag jobbade. Blev trött i ryggen, smutsig. Men arbetet kändes meningsfullt. De allra flesta jag pratade med var positiva. Jag försökte använda alla stenar, även de som hade en märklig form.  

 

Mått 1,5 x 1,2 x 3 m

”Konst i stadsutveckling”, Backaplan Göteborg 2020 på uppdrag av Lundby Stadsdelsnämnd, Statens Konstråd, Ångpannegatans Processer.

 

Fabriken

Ljudinstallation i tunt gjuten betong och ek. En gestaltning av ett samhälle, yttre strukturer som krackelerar och går sönder. Och de mänskliga rösterna, musiken och fåglarnas förmåga att överleva katastrofer. Mått 0,9 x 2,7 x 4,5 (m)

Fabriken är inspirerad av The Packards Plant, Detroit. En enorm fabriksruin där det en gång i tiden producerats lyxbilar som Rolls rolls. På ett underligt sätt kändes ruinen familjär, jag kände mig hemma. Det var 2015 och fem år senare känns ruinen fortfarande aktuell, den handlar mer om mig själv eller om samhället idag än om Detroit. 

Fabriken är en modell och i den finns tre ljudkällor, tre lådor med olika typer av musik. Fågelkvitter. Henriette sjunger om himlen. Pontus musik blir en ravefest i underjorden. Och Prince åttiotal någonstans mitt emellan.
Något händer eller lever kvar när strukturen faller.

Kungsbacka Konsthall mars-aug 2020