.jpg) |
Vrångsholmen 23 juli 2026 Efter varje festlighet gjorde jag en mycket enkel liten bok, vilka blev berättelser från de monokroma festligheterna. Böckerna ställdes ut under utställningen Skimmer 2026, Vrångsholmen, Tanumshede. |
Exempel från böckerna: Svart, Grön, Röd, Vit  |
Det kom
jättemycket snö.
Jag hade laddat med vitt vin, blomkål, havremjölk,
tortillas, tsatsiki, vaniljglass och picklade kronärtskockor.
En stor vit flagga vajade utanför ingången. Jag fick vänta i fyrtio minuter innan första gästen dök upp. Det var Anna-Karin, klädd i vitt från topp till tå. Sedan kom fler och ateljén fylldes av folk i vita kläder. Några kom ändå som de var och fick låna en vit skjorta. Catrin hade med sig en vit ros.
Grannarna hämtade fler stolar. Framåt fem var vi 6-7 personer kvar som avrundade festen, gick ut och gjorde snöänglar.
Den Vita festen genomfördes den 11 januari 2026. I min nya ateljé på Konstepidemin, Hus 9.
Bara
jag kom utanför dörren kände jag kraften. Kraften av färgen röd. Stärkande. Jag
la märke till joggare i röda kläder en röd kappa en röd basker. Rödljusen,
mötte Catrin som frågade om jag trivdes.
I
Örby stannade vi och testade självutlösaren. Telefonen fick placeras på ett
trästaket byggt för brevlådor.
Det
blev jag och Meri. Bästa sällskapet. Och Csabi en stund på länk från Alicante,
när han läste högt ur sin roman. Vi lagade tomatsoppa och
eldade.
"Röd
– som passar till allt, med allt och gör ingen besviken."
Den
röda festen/resan genomfördes 22 nov och 5 dec 2025.
Grön, jag älskar dig grön. Vind grön. Gröna grenar. Båten på havet och hästen på berget. Med skuggan i midjan drömmer hon på sitt räcke, köttgrönt, grönt hår, med kalla silverögon. Grön, jag älskar dig grön. Under zigenarmånen tittar saker på henne och hon kan inte titta på dem.
/Federico García Lorca
Den
Gröna festen, 2024-09-21, Lilla Risåsgatan 23/Skansens Krona.
Kvällen började med ett glas Guiness eller Cuba Cola. Jag hade köpt svart tyg på myrorna till borden och pyntat väggen med en tecknad Umbreon, svart utveckling av Eeve. Jag inledde med att läsa dikten ”Var inte rädd för mörkret” Erik Blomberg 1920 och körde igång en spellista med ”The Man in Black”; Johnny Cash, Black Eyed Peas, Black Swan mm. Medan gästerna tog för sig av den svarta risotton spelade Cheep Imitation, en elektro-duo jag delat lokalen med de senaste två åren. Efter maten åt vi lakrits och samtalen rörde sig mellan mat prat, längtan efter konst, relationsproblem och världsläget. Gästerna droppade av och vid 10-tiden kom tarotkorten fram. Trini spådde oss tre som var kvar. Mina kort såg starka ut, men jag kommer kämpa med utmaningar och hinder som nästan kommer bränna ut mig, innan jag ser ljuset igen och livet ger mig allt jag behöver. Innan vi lämnade lokalen skrev vi tre som var kvar saker på små papperslappar, saker och problem vi ville bli av med. Tog med en marschall ut till stentrappan och eldade upp.
En sista rening, ritual innan vi
skildes åt i aprilnatten. 2024-04-24, ateljé 419 Viktoriahuset.
 |
Installation, Scen 46, Göteborg. Måleri och projektion 240 x 200 (cm) Hängde under Galleri 54s 70årsfest den 8-9 juni 2024.
 |
| Idémaskinen |
”Bortom all stress i
ett gammalt stort hus provar de kläder. En grön jacka som en ärta, en röd blank
jacka från New York och en kimono. En lila kavaj. Golvet finns inte längre bara
grus och jord. Smutsigt ljus strålar in genom ett fönster. De väntar.
Förbereder sig. Försöker ha det trevligt. På en annan plats. Qorban får stanna.
Han tar körkort. Ryssland krigar. Folk svälter. Jag matar de vita duvorna. De
får kokosflingor och linfrön. Så att de flyger. Jag vill vrida upp festen. Vi
måste kämpa hårdare. Astrid väljer kimonon och dansar.”
Kan konsten påverka? Eller är den alltid en annan sanning. En öppen dörr. En frihet där många sanningar får plats. I arbetet med utställningen har Lännerström läst delar av Tusen och en natt. Grävt i sagorna, de magiska berättelserna för att hitta ledtrådar till vad som händer idag. Varför är livet så brutalt på vissa platser? Konstnären närmar sig det svåra och försöker hitta nya vägar framåt. Genom skattjakter, skrot, sorger, fester och äventyr gör hon ett, kanske fåfängt försök, att med konstens magi brådska freden – Festina Pace.
“Beyond stress in a big old house, they try on clothes. A green jacket like a pea, a red glossy jacket from New York and a kimono. A purple blazer. The floor is no longer, just gravel and soil. Dirty light shines through a window. They are waiting. Preparing. Trying to have a good time. In another place. Qorban may stay. He's getting a driver's license. Russia is at war. People are starving. I feed the white pigeons. They get coconut flakes and flax seeds. So they fly. I want to turn up the party. We have to fight harder. Astrid chooses the kimono and dances.”
Can art be a tool to change? Or is art always another truth. An open door. A freedom where many truths can be accommodated. In working with the exhibition Lännerström has read parts of One Thousand and One Nights. Digging into the fairy tales, the magical stories to find clues to what is happening today. Why is life so brutal in some places? The artist approaches the difficult trying to finds new paths forward. Through treasure hunts, scraps, sorrows, parties and adventures she makes an attempt to hasten peace, with the magic of art - Festina Pace.
more at www.saralannerstrom.com
Del av publiken i trappan till terrassen.
Vad jag inte kunde tänka in var att mura templet blev ett flera veckor långt performance. Min scen var en refug, min publik – alla människor som rör sig på Backaplan. Ett socialt och pedagogiskt performance. Varje dag pratade jag med ett tiotal personer. Lyssnade på livsberättelser, associationer, förklarade mina egna intensioner. Det blåste. Jag jobbade. Blev trött i ryggen, smutsig. Men arbetet kändes meningsfullt. De allra flesta jag pratade med var positiva. Jag försökte använda alla stenar, även de som hade en märklig form.
 |
| Mått 1,5 x 1,2 x 3 m |
Ljudinstallation i tunt gjuten betong och ek. En gestaltning av ett samhälle, yttre strukturer som krackelerar och går sönder. Och de mänskliga rösterna, musiken och fåglarnas förmåga att överleva katastrofer. Mått 0,9 x 2,7 x 4,5 (m)
Fabriken är inspirerad av The Packards Plant, Detroit. En enorm fabriksruin där det en gång i tiden producerats lyxbilar som Rolls rolls. På ett underligt sätt kändes ruinen familjär, jag kände mig hemma. Det var 2015 och fem år senare känns ruinen fortfarande aktuell, den handlar mer om mig själv eller om samhället idag än om Detroit.
Fabriken är en modell och i den
finns tre ljudkällor, tre lådor med olika typer av musik. Fågelkvitter.
Henriette sjunger om himlen. Pontus musik blir en ravefest i underjorden. Och
Prince åttiotal någonstans mitt emellan.
Något händer eller
lever kvar när strukturen faller.
Kungsbacka Konsthall mars-aug 2020
 |
| Tomorrow Never Dies at 13 Festivalen, Konstepidemin, Göteborg. 5th Januari 2018. An aikidoperformance with jo. Dressed for a party, as the title reveals - like caracters from a James Bond film. With my husband Yngve Lännerström. |
 |
I am reading the book “The Restaurant at the end of the Universe” by Douglas Adams. I just take random parts of the story and fit it to my own. Food, tee, a spaceship, searching for the truth, for the meaning of life. I pick a titel to my work, their spaceship is called Heart of Gold. My age is now 42, which is according to the story by Douglas Adams the answer to the meaning of life. The answer is 42, but what is the question?
Already in 1699 they know something spectacular would happen at this place. In the old map you can see the location to my artpice marked with a star.
The show will be up until the 8th of October 2017, Svenljunga, Sweden. http://www.landart.se/index.php/LandartArtistProjekt/heart-of-gold/397 https://www.saralannerstrom.com/ |
 |
| Le Sommet des Souvenirs på Konsthallen, Göteborg 2016 |
 |
| Marston Street 2015-2016 |
 |
| Utgrävning: Lyckans väg |
